Ida Hilli

Igår var en väldigt bra dag men kvällen blev betydligt mer krävande.

Segt när man i princip hade skrivit klart det här inlägget imorse och inser att det inte har sparats… aja, bara att börja om.

Lillebror sover vanligtvis några timmar kring kl17-21, lite olika men det är alltid den här tiden på dygnet som han har sin längre vilostund. Hade varit super om han hade en längre vilostund på dagen istället… Han vaknade i alla fall strax efter kl20, och var bara nöjd en liten stund. Sen var han mest missnöjd trots amning, blöjbyten, rapning, närhet, snutta vid bröstet, vaggande, napp, sång…

Jag kämpade i över 3 timmar med att försöka få honom nöjd och förhoppningsvis att somna, helt i onödan. Han verkade övertrött men hade väldigt svårt att komma till ro. Strax innan kl00 somnade han tillslut i min famn och jag lyckades lägga över honom i sitt babynest.

En trött, utmattad och hungrig mamma skyndade sig till sovrummet med lillen. Jag hade ingen ork att äta något, kände att jag var i större behov av sömn då man aldrig vet när han vaknar upp igen. La ner lillen i spjälsängen som står bredvid min sida av sängen och la mig ner bredvid lillan som redan sov i vår säng. Tittade på båda våra små sovande älsklingar och då brast det, tårarna rann ner för mina kinder.

Att vara småbarnsförälder är inte alltid en dans på rosor, man sätts på prov både fysiskt och psykiskt. Dessa sömnlösa nätter och skrik från en missnöjd liten kille börjar sätta sina spår. Kroppen är full av hormoner och jag känner mig som en känslomässig storm som brutit ut. Men efter regn kommer solsken, ingenting varar för alltid. Jag vet att det är en tillväxtperiod kring 3veckor (men vi har nog varit inne i den sedan han föddes) då de gärna vill amma dygnet runt, är missnöjd och kräver mer närhet. Det är bara att gilla läget, bebistiden försvinner snabbt så det gäller att ta vara på de fina stunderna. För det är inte alltid gnäll, just nu ligger han och sover sött på mitt bröst. Hur mysigt som helst. De fina stunderna väger såklart mer och gör att man glömmer allt gnäll för en stund.

Känner att det här blev ett för negativt inlägg, men allt är inte alltid så perfekt som ens bilder visar utåt.