Såhär i efterhand känner jag att det blev alldeles för mycket aktivitet idag, har hållit igång sedan kl 11. Hade lite ont i kroppen redan när jag vaknade men det försvann när jag tog en lång varm dusch. Har gått upp och ner till tvättstugan x-antal gånger, det blev några extra maskiner då även våra jackor behövde tvättas efter gårdagens grillning. Under tiden jag har tvättat har jag bakat kladdkakemuffins med glasyr och lagat soppa, har målat om mina naglar, fotat magen för den här veckan (har tagit liknande kort sedan v14), satt igång en tävling på instagram och varit aktiv med någonting hela tiden fram till nu.
Babe kom hem för ett tag sedan efter att de varit på gymmet, han skulle kolla om jag ville följa med ut och äta. Ett litet tag innan han kom hem så kände jag mig alldeles varm, lite illamående och bara helt slut på energi. Jag bröt ihop när han kom hem, vet inte vart det kom ifrån och var inte alls beredd på det. Det har nog varit en för intensiv dag för min del, jag nådde min gräns. Förstår att det varken är roligt eller enkelt för babe att se mig bli ledsen så plötsligt, speciellt när jag själv inte ens förstår vad det beror på och inte vet vad jag vill göra. Han vill hjälpa till och vill att jag ber om hjälp när jag behöver det, mitt problem är bara att jag har svårt att be om hjälp. ”Kan själv” är typ min grej, måste bara inse att jag kanske inte orkar göra allting själv längre. Tillåta mig själv att be om hjälp, förstå att det är okej att bara ta det lugnt ibland också. Speciellt nu under graviditeten. Men jag har otroligt svårt att koppla av och bara göra ingenting, är det inte sysslor som ska göras så är det ändå ständig aktivitet i huvudet. Jag vill ha koll på läget och vara steget före, planering är en viktig del i min vardag. Men ibland kan det vara bra att kunna släppa på tyglarna och ta saker och ting som det kommer, vara lite spontan. Dagarna behöver inte alltid vara så planerade.
Tror att jag lägger en omedveten stress på mig själv genom att ständigt hålla igång och vilja ha koll på vad som händer. Jag mår vanligtvis bra av att vara aktiv, glömmer emellanåt bort att jag är gravid och att kroppen kanske inte fungerar som den brukar. Behöver varva ner och bli av med den här stressen som ligger under ytan, både för min egen skull men främst för vår lilla bebis. En stressad mamma kan knappast gynna lilla bebisen i magen, har hört att stress kan framkalla en för tidig födsel & det är inget vi strävar efter. Lilla bebis ska få fortsätta växa och ha det bra inne i magen i minst 8 veckor till. Nu ska jag stänga av datorn också, lägga mig i soffan med en kopp te och försöka att slappna av.
