Tidigare under eftermiddagen blev lillan lite trött och somnade tillslut bredvid mig i soffan, snuttandes vid bröstet. I stället för att kliva upp och få något gjort här hemma så låg jag kvar och bara njöt av stunden. Det gäller nog att ta vara på dessa mysiga stunder, helt plötsligt vill hon väl inte mysa eller sova bredvid oss.
Det slog mig att jag faktiskt har en alldeles underbar liten dotter, som ligger och sover så sött bredvid mig. Hur tur har inte jag? Jag kan fortfarande få verklighetschock emellanåt, att hon faktiskt är här, och att hon är vår ♡
Jag kan redan sakna när hon var pytteliten och brukade somna på bröstet, mysigaste platsen att sova på. Nu har hon så fullt upp med att upptäcka saker att hon knappt har tid att sova. Det börjar dock gå bättre att lägga henne på kvällarna, vi behöver inte vara vakna till kl02-03 längre.
