AMNING OCH NÄR MJÖLKEN RINNER TILL

Det här med amning är absolut ingen självklarhet. En del väljer bort att amma av olika skäl och en del får inte igång amningen. Det finns inga rätt och fel, man gör det som passar en själv och bebis bäst, alla är vi olika.

För mig har det inte varit någon tvekan att amma mina barn, så länge det fungerar som det ska. Jag hade inga problem att amma lillan och vi ammade tills hon var strax över ett år. Jag ville dock ha en paus med amningen mellan barnen, när vi fick reda på att jag var gravid så försökte vi avvänja lillan med nattamningen som var kvar.

Den här gången har jag inte tänkt annorlunda, förutom att jag inte lär amma honom lika länge. Men man ska aldrig säga aldrig. Han hittade till bröstet direkt han låg på mitt bröst efter förlossningen och har sedan dess velat suga konstant. En hungrig liten grabb som har fått mjölken att rinna till efter bara någon dag.

Amningen är dock ingen dans på rosor i början, minns inte att det kunde göra så ont. Såriga och ömma bröstvårtor som ändå ska ammas på. När mjölken rann till kändes det som att brösten skulle explodera, de blev gigantiska från ingenstans. Helt sjukt hur kvinnokroppen fungerar. Jag testade att använda amningsnapp när det gjorde som ondast, använde det i två dagar och idag är första dagen jag känner att jag kan amma utan. Äntligen känns det bättre, brösten har läkt och mjölkproduktionen börjar nog anpassa sig efter lilleman.

Men när mjölken rann till visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Han fick såklart matkoma och jag ville helst amma ännu mer för att tömma brösten, samtidigt så ökar mjölkproduktionen ju mer man ammar… Ett dilemma. En värmekudde över brösten och tömma lite när det gick, sedan kändes det bättre dagen efter. Jag är i alla fall glad och lättad över att vi kommit igång med amningen så bra och att det fungerar även denna gång ♡