Just nu hoppas jag på ett mirakel. När man plötsligt får ett samtal med riktigt dåliga besked och får höra att en väldigt kär närstående kanske endast har timmar, dagar kvar i livet… Då stannar tiden. Jag försöker vara stark och hålla tårarna tillbaka för min familj och främst för lillan som inte förstår vad som händer, och bebisen i magen…
Igår var en riktigt jobbig dag då vi var på sjukhuset för besök under kvällen, det var en betydlig skillnad från kvällen innan. Åt det sämre hållet, inte kontaktbar. Idag känns det dock bättre, hoppet finns fortfarande där. Fick höra att läget var stabilt och att natten varit lugn. Hoppas att det fortsätter så och bara blir bättre för varje dag som går. Idag har jag inte varit på sjukhuset, det är psykiskt påfrestande och jag kan verkligen inte stoppa tårarna på plats. Det känns som att jag gå i tusen bitar. Jag är glad att jag har lillan som lyser upp min vardag även när det är som jobbigast. Fortsätter att be och hoppas på mirakel.
Att det samtidigt växer en liten bebis inom mig gör det inte lättare, jag vill så gärna att du blir frisk och får träffa vårt andra barn ♡
