Nu är det nära… om mindre än en månad börjar lillan dagis (vet att det heter förskola numera, men för mig kommer det alltid vara ”dagis”).
Så många blandade känslor kring detta, det kommer verkligen bli något helt nytt. Men det är väl kanske dags, hon har trots allt hunnit bli 2år. Jag är otroligt tacksam över att vi kunnat ha henne hemma så pass länge. Innan vi visste att lillebror skulle komma till världen så hade vi sökt dagisplats åt lillan till Januari, men det fanns ingen ledig plats. Så det var ju tur att lillebror kom så jag ändå var hemma och föräldraledig. Men för någon månad sedan fick vi brev om att hon fått plats i Augusti på det dagis vi önskat, så vi tackade ja och snart är det dags. Det blir dock max 15h/v då lillebror fortfarande är hemma med mig. Vi får helt enkelt se hur det går, men lillan kommer säkert älska det då hon trivs så bra med andra barn.
Men jag har så många funderingar i huvudet och saker som oroar mig, men det kommer nog gå bra. Saker jag funderar på:
• Tänk om hon inte äter ordentligt själv, kommer någon hjälpa henne och försöka se till att hon äter eller kommer hon helt enkelt få vara utan mat?
• Hur lyckas de ha koll på alla blöjbarn.. Kommer de hända att de går omkring med en fylld kissblöja för länge, eller ännu värre en bajsblöja..
•Olyckor… Det jobbigaste kommer vara att om det händer något eller om lillan blir ledsen så är jag inte först på plats för att trösta henne. Jag hoppas innerligt att hon hittar någon fröken som hon känner sig trygg med och kan vända sig till.
Försöker att inte tänka så negativt, allt löser sig. Det är så många andra barn som går på dagis och överlag verkar ju många väldigt nöjda. Lillan kommer säkert trivas väldigt bra och det blir kul för henne att få leka med en massa andra barn och komma hemifrån några timmar.. Hur gamla var era barn när de började dagis? Hade ni liknande tankar och känslor kring detta..?
