Bebis: Barnets totala längd från huvud till stjärt är ca 34 cm och det väger ca 1075 g i slutet av veckan. Huden skyddas och får näring av ett lager fosterfett/vernix. Barnet samlar på sig allt mer underhudsfett men huden är fortfarande för stor i förhållande till barnets kropp. Barnet suger ofta på tummen och ögonfransarna är fullt utväxta.’
Mamma: Du har kommit långt nu, andra tredjedelen av graviditeten är snart förbi. Många faktorer avgör din mages storlek, barnets tillväxt, din kroppsbyggnad, längd, vikt, om du förr barn tidigare och om du är svullen på grund av att du samlar på dig vätska.
Egna tankar: Shit, ännu en ny vecka. Nu känns det som att tiden går rätt snabbt med tanke på att vi är uppe i 65% av graviditeten och det endast är 1/3 kvar av tiden. Magen växer och det börjar bli mindre och mindre kläder som passar. Får bo i mina mamma-leggings, långa linnen och koftor de kommande veckorna. Längtar till sommaren då har jag tänkt bo i långklänningar och koftor, slippa ha någonting som klämmer runt magen.
Har haft några sämre dagar då kroppen inte riktigt har velat samarbeta, verkar få stå ut med den här foglossningen. Försöker vila så mycket som möjligt och verkligen lyssna på kroppen, blev rätt förstörd efter en promenad under förra veckan så nu vet jag att jag även ska undvika promenader. Har nog haft en liten dipp de senaste dagarna, känt mig dålig pga att kroppen inte orkar och gör som jag vill och blivit less för att jag knappt har några kläder att använda. Tänkte införskaffa mig ett par nya slappa byxor, typ haremsbyxor eller något liknande som fungerar att använda till vardags. Blev chockad när ett par byxor i stl 38 satt tight över rumpan, när jag vanligtvis har kunnat använda stl 34 innan graviditeten. Blev lite missnöjd när jag såg mig själv i spegeln i provhytten och kände mig ”ful”. Men sen ser jag min gravidkula (som är svår att missa) och blir snabbt positiv igen, vill inte att bebis ska påverkas av mitt humör som går upp och ner. Missförstå mig inte, jag tycker faktiskt om att vara gravid, men i mitt huvud hade jag nog föreställt mig att kunna träna oftare, vara piggare och få lite ”glow” som det sägs att gravida kvinnor har. Jag vet att kroppen inte kommer se ut såhär för alltid, jag är inte orolig att jag inte kommer komma i form igen. Har verkligen ingen stress med det, mitt fokus ligger på vår älskade bebis. Det är bara en så stor omställning på några månader, ibland kan jag fortfarande tycka det är overkligt att jag är gravid och att vi dessutom kommer ha vår lilla älskling här om ca 3 månader. Får en verklighetschock, men det är det bästa som har hänt mig och jag är väldigt lycklig. Humörsvängningarna hör ju till, får räkna med att det kommer vara lite upp och ner. Nu håller jag bara tummarna att kroppen ska fortsätta samarbeta med mig i ca 2 månader innan jag går på semester.
