Ida Hilli

Vilken vecka är du i nu?
Vecka 37 (36+0)

När fick du reda på att du var gravid?
Den 8 december, i alla fall enligt bilden jag tog på gravtestet

Blev det en chock?
Ja, det kom verkligen som en chock. Jag hade inte förväntat mig att bli gravid än och hade inte märkt av några symtom förutom att jag kanske var tröttare än vanligt och inte hade samma motivation när det gäller träningen. Men jag tänkte att jag bara hade en sämre period, humöret blir oftast sämre under vintern när det är mörkt och kallt.

Hur gamla är du och din partner?
Jag är 25 och Ali är 26år

Hur fick du beskedet att du var gravid?
Ali hade börjat ana något och tyckte att jag skulle ta ett test för säkerhets skull. Han var i Piteå och jag var hemma i Umeå när jag tog testet. Jag var egentligen bara hemma lite snabbt för att packa ombyte då jag skulle sova över hos mamma. Så allting skedde i stress. Var helt inställd på att testet skulle visa negativt. Kissade på stickan och gick ut från toan, packade klart och väntade ett litet tag innan jag vågade kolla på testet, trots att jag var inställd på att det skulle visa negativt. Det visade två streck vilket innebar att det var positivt. Jag trodde inte riktigt på det första testet och tog även ett digitalt test, i displayen stod det ”Gravid, +3 veckor”.

Vilken vecka var du i då?
Jag var i 8:e veckan

Hur reagerade du när gravtestet var positivt?
Jag fick en chock, tyckte att det kändes overkligt. Kunde inte riktigt förstå vad som hände, att jag verkligen var gravid och att vi hade skapat ett litet liv. Samtidigt som jag fick en chock och blev orolig över hur allt skulle bli med tanke på att vi bodde i olika städer osv så blev jag innerst inne väldigt glad. Det tog ett tag för mig att smälta den stora nyheten men på något sätt kändes det helt rätt.

Hur berättade du för din partner att du var gravid?
Jag tog en bild på det positiva testet och skickade till Ali som befann sig i Piteå. Det jobbigaste var nog att vi inte var i varandras närhet när vi fick reda på nyheten och det var ca 1 vecka kvar tills vi skulle ses nästa gång.

Var det planerat?
Nej, det var inte planerat. Det var både oväntat och oplanerat men dock så välkommet. Det var ingen tvekan om att vi skulle behålla barnet.

Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?
Med tanke på att vi inte försökte bli gravida och jag åt p-piller så är det nog minst sagt ett mirakel. Oddsen är inte speciellt stora om man säger så, speciellt inte med tanke på att jag och Ali endast sågs på helgerna. Inte så troligt att hitta av ägglossning, står fast vid att det måste ha varit menat. Det var vår tur.

Var du orolig för missfall?
Jag hann aldrig riktigt vara orolig, vi fick reda på graviditeten i 8:e veckan och hade då 1 månad kvar till den ”säkrare” gränsen. Allting har känts så overkligt så jag har inte riktigt reflekterat över det. Den enda gången jag var orolig var när vi just klivit in i vecka 14 och jag såg blod på papperet efter att jag hade varit på toa. Skulle dock till MVC på rutinbesök dagen efter så jag oroade mig bara 1 dag, men det kändes som en riktigt lång dag. På besöket så var allting bra, efter att ha fått lyssna på bebisens hjärtslag så blev jag lugn igen.

Vem i er närhet fick veta nyheten först?
Hm.. Tror att Ali var först med att berätta för någon/några av sina polare. Den första jag berättade till var mamma när vi hade lilla julafton den 23/12, och mina syskon fick reda på det samma dag. Såhär i efterhand är jag förvånad över mig själv att jag lyckades hålla hemligheten från mina närmsta vänner så pass länge.

Hur gick ni ut med det officiellt?
Vi gjorde som många andra och la ut en bild från RUL. Bilden som jag la ut ser ni här nedanför.

Känner du dig redo att bli mamma?
Lite både och. Det känns fortfarande lite overkligt att jag ska bli mamma, att vi ska bli föräldrar. Men samtidigt känns det så rätt. Jag har alltid varit ”lill-mamman” i familjen då jag har tre yngre syskon, den rollen tog jag på mig automatiskt även om jag inte behövt det. Jag är väldigt familjekär och mammarollen kommer nog passa mig perfekt, snart har jag min alldeles egna lilla familj. Tror att pusselbitarna kommer falla på plats rätt naturligt för oss båda när bebisen väl är här, det kommer nog kännas mest verkligt när vi väl får åka hem från bb med vår bebis för första gången och komma hem.

Har ni lätt för att komma överens om namnen?
Vi var nog överens rätt snabbt både när det gäller tjej- och pojknamn. Pojknamnet är det namn som jag sedan länge har föreställt mig att mitt framtida barn ska heta, dom flesta har nog fantiserat sedan tidigare om vad deras framtida barn kommer heta. Flicknamnet kom vi fram till tillsammans och det är alldeles perfekt, vi har hela flicknamnet färdigt med två mellannamn varav ett är persiskt. Vi har dock kvar att bestämma ett persiskt mellannamn om det blir en pojke.

Hur känns det att ha en bebis i magen?
Det känns alldeles underbart, en obeskrivlig känsla. Att få känna bebisens rörelser inne i magen är fantastiskt. Nu mot slutet börjar det dock kännas tungt, det är inte alltid en dans på rosor att vara gravid – men det är så värt det. Nu väntar vi bara på att det ska bli dags.

Hur länge ska du vara föräldraledig?
Jag kommer åtminstone vara hemma i 1 år, vi får se hur allting blir. Kommer spara dagar så att Ali också får vara hemma och vara pappaledig, allting beror nog lite på hur det ser ut med jobb framöver. Men planen är nog att vår bebis ska få vara hemma till ca 1,5 år innan det blir dags för dagis.

Vilken vecka syntes magen i?
Jag tyckte nog att den syntes redan i vecka 13-14, men såhär i efterhand när jag ser bilderna så tycker jag inte att man såg så mycket. Beror nog på att jag hade så platt mage innan. Kunde dölja magen rätt bra med hjälp av större tröjor och berättade inget för jobbet förrän v.16.  Magen började dock växa som mest efter RUL, så kring v.19-20 började formen ta fart.

När kände du bebisen sparka första gången?
I vecka 20 kände och såg jag bebis första sparkar. Innan dess hade jag känt ”fladder” rätt länge, började känna små fjärilar i magen redan runt v.15. Var dock osäker om det verkligen var bebisen jag kände, men såhär i efterhand vet jag ju hur det känns.

Spydde du mycket?
Nej, jag har haft tur och klarat mig bra från det. Har dock haft illamående lite till och från, värst var nog kring v.12-14. Kunde knappt öppna kylskåpet eller känna matos under någon vecka, var äcklad av mat. Men som tur var gick det över. 

Var det någon favoriträtt som ändrades?
Åt mycket chili con carne innan graviditeten men har inte ätit det sedan dess. Blev som sagt äcklad av den mesta maten ett tag, har dragits mer till ”fräsch” mat som sallader och mycket frukt.

Har du fått bristningar?
Nej, jag har klarat mig än så länge och hoppas att det håller i sig *pepparpeppar*. Jag har dock blivit väldigt vätskefylld mot slutet och har fått en hel del celluliter på underkroppen. Trivs inte riktigt med hur mina ben och min rumpa ser ut i dagsläget, men det blir ett framtida projekt.

Trodde du att det var en pojke eller flicka?
Vi vet inte vad det blir för kön, men både min och Alis magkänsla har sagt att det är en flicka. Har dock börjat tro mer och mer att det kan vara en pojke. Vi får vänta och se.

Vad hoppades du på?
Jag vill så småningom har både en pojke och flicka så det spelar absolut ingen roll. Det blir spännande att se vem som gömmer sig där inne. Huvudsaken att vi får en frisk bebis som mår bra.

Hur mycket har du gått upp i vikt?
Tror att jag är uppe i +17 kg just nu,gick upp rätt snabbt i vikt runt v.28-32 men sedan har det saktat av igen. I början tog det flera veckor innan det  började hända något på vågen, började tro att jag knappt skulle gå upp i vikt. Men det känns som att den mesta vikten är vätska. Är glad att jag har gått upp en del då jag vanligtvis har svårt för att gå upp, hoppas på att få behålla några av mina kilon efter graviditeten. Är lite orolig för att gå ner för mycket och för snabbt i vikt efteråt.

Hur vill du att din förlossning ska se ut?
Jag hoppas att det går rätt snabbt, att det slipper bli en långdragen förlossning med flera timmar spenderande på sjukhuset. Förhoppningsvis mår jag bra in i det sista och kan vara hemma så länge som möjligt innan det är dags, känns lite drygt att behöva bli hemskickad fram och tillbaka vilket man fått höra att många kan bli. Min plan är att endast använda lustgas som medicinsk smärtlindring, vill använda mig av andra hjälpmedel så som massage, vetekudde, varm dusch/bad, andning osv. Det ska krävas väldigt mycket för att jag ska ändra mig och vilja ha epidural. Ser framför mig att vi kommer ha en hyfsat lugn förlossning, lyssna på bra musik, andas genom värkarna och bara ta det som det kommer. Jag har min älskade A, mitt stöd vid min sida. Det kanske låter för bra för att vara sant, men jag är inte orolig. Jag ser fram emot den dagen & hoppas att det inte är allt för långt bort.
Såhär ser magen ut nu, ni kanske ser att den sjunkit en del.