Ibland saknar jag verkligen den där gravidmagen. Jag saknar känslan av att ha ett litet liv som växer inuti mig, dom där små buffarna som tillslut blev små sparkar som sedan utvecklades till karatesparkar. Längtan efter att få träffa den lilla personen som låg där inne, att bli mamma för första gången.
Att se fram emot varje besök på mvc för höjdpunkten, att få lyssna på vår lilla bebis hjärtslag. Spänningen och nervositeten inför rutinultraljudet då vi skulle få se vårt lilla mirakel för första gången. Jag blir alldeles rörd nu när jag tänker tillbaka på den där tiden, det är helt klart något jag vill uppleva igen. Ibland vill jag spola tillbaka tiden för att uppleva dom där känslorna igen, att vara så förväntansfull och ha något så fantastiskt och obeskrivligt att se fram emot.
Snart blir vår älskade lilla tjej 9 månader, helt sjukt att hon har varit här lika länge som hon låg inne i magen. Graviditeten upplevde jag som långsam men de här 9 månaderna har däremot gått i rekordfart. Åh, tänker tillbaka på förlossningen, första mötet med vår lilla tjej. Livet som nyblivna föräldrar, att få komma hem från BB för första gången med vår alldeles egna lilla dotter. Det känns som om det var igår men samtidigt sååå längesedan. Hon har blivit så stor, det har hänt så mycket den senaste tiden, det är så kul att se henne växa och utvecklas. Trodde aldrig man kunde känna så mycket kärlek som jag gör för vår lilla tjej, mammas lilla hjärta. Vår älskade dotter.
