Imorgon är det dags…
Från och med imorgon kommer vår vardag förändras drastiskt, jag vet inte om jag är redo för det här… Det blir en stor dag imorgon, speciellt för vår lilla tjej.
Imorgon börjar vi inskolning med My på förskolan, det är väldigt blandade känslor från min sida. Men jag är säker på att hon kommer tycka det är väldigt roligt, hon är nog mer redo än vad jag är. Tänk så mycket nytt för henne, en helt ny värld öppnar sig. Det blir spännande.
Vi har haft henne hemma betydligt längre än många andra, det känns som att väldigt många barn börjar förskola redan kring 1-1,5år. My har ju hunnit fylla 2år i sommar och är nästan 2år och 2månader nu när hon börjar. Jag är otroligt tacksam för att vi har kunnat ha henne hemma så pass länge, all den här tiden vi har spenderat i princip dygnet runt tillsammans är så betydelsefull. Men jag vill inte missa hennes utveckling, hennes framsteg och jag vill vara där när det händer något, oavsett vad det är. Hoppas hon inte kommer känna sig ”bortlämnad” när lillebror ändå får vara hemma. Hade såklart kunnat ha henne hemma tills han ska börja förskola (blir troligtvis augusti-18) men då hinner hon bli över 3år och jag känner att hon behöver mer aktivitet och få umgås mer med andra barn och inte vara hemma så mycket. Hoppas vi gör rätt val bara…
Det är helt klart jag som har svårt att släppa taget, min lilla tjej börjar bli större… Den här mamman har separationsångest. Det är tur att det blir en mjukstart med inskolning och sedan får hon gå max 15h/v eftersom jag är hemma med lillebror. Det kommer nog bli bra för oss alla. Hon får vara på dagis och upptäcka nya saker/träffa andra barn/leka med kompisar och ha roligt, samtidigt får lillebror lite egentid här hemma och lyckas förhoppningsvis ta igen lite sömn när storasyster inte är hemma och lever om.
Det jag tycker känns jobbigt är att jag inte kommer finnas där om hon skulle bli ledsen, om hon gör illa sig, om hon känner sig rädd/ensam/osäker… Jag hoppas hon hittar en fröken som hon känner sig trygg med och känner att hon kan vända sig till. Sen tänker jag även kring det här med maten, lillan kan vara lite besvärligt med maten ibland och man måste komma på knep för att hon ska äta. Kommer någon se till att hon äter eller kommer hon få gå hungrig? (Hon går ju trots allt inte så många timmar så hon kanske inte alltid äter något där). Och när hon har full kissblöja eller har bajsat?… Nä, nu ska jag sluta tänka negativt. Det kommer nog gå hur bra som helst och självklart har de några slags rutiner kring mat och blöjbyten osv. Allt löser sig 🙂 Jag oroar mig och är nervös i onödan..
