Vaggvisor är nog något som många av oss fått höra när vi var små, en del av dessa minns man lite extra.
Innan lillan föddes så tyckte jag det skulle kännas onaturligt att sjunga för henne, just för att jag själv inte tycker att jag är speciellt duktig på att sjunga. Men såhär i efterhand känns det som en dum tanke, ett så litet barn bryr sig knappast om man är en stjärna på att sjunga eller inte. En mamma eller pappas röst är nog en stor trygghet för de små.
Jag sjunger eller nynnar vaggvisor för lillan varje kväll när hon ska lägga sig. Det har blivit lite av vår rutin. Lillan får flaskan i vår säng, jag byter blöja på henne och lägger mig sedan bredvid och frågar ”ska mamma sjunga för dig?” hon nickar ett ”ja” medan hon äter. Sötnosen ♡
Det behöver inte vara just vaggvisor, i början sjöng jag alla möjliga barnvisor som jag kom på, det blev en riktig mix från en visa till en annan. ”Lille katt” blev en favorit och hon somnade till den väldigt länge, gjorde även om de sista verserna och sjöng om ”Lilla My” och ”Mamma Ida”. Nu är trollmors vaggsång en som går på repeat, den och Vyssan lull är några som jag kommer ihåg som liten.
Ja det är riktigt mysigt ?
Ja det är riktigt mysigt ?
Ja det är riktigt mysigt ?
Mysigt med vaggvisor???
Mysigt med vaggvisor???
Mysigt med vaggvisor???