Ida Hilli

Trots att vi knappt har hunnit träna något de senaste veckorna så känns kroppsformen oväntat bra. Blir förvånad över det jag ser i spegeln. 

Jag hade aldrig förväntat mig att min kropp skulle se ut som den gör idag efter att ha burit på ett barn i 9månader och dessutom gått upp +20kg under graviditeten. Jag trodde åtminstone att det skulle ta längre tid för kroppen att återhämta sig och återgå till det ”vanliga”. Lillan är inte ens 1år och jag känner mig redan i väldigt god form. Det är fantastiskt vad kvinnokroppen är kapabel till. Jag är stolt över min kropp.

Jag tränar för att må bra. Träningen gör mig glad och ger mig mer energi i vardagen, jag blir piggare och orkar mer. Det kanske låter dumt men en stor del av min motivation till träningen får jag från mig själv, att utmana mig själv, följa min egen utveckling och se resultat är något som får mig att vilja ännu mer. Man ska alltid utgå ifrån sig själv och inte jämföra sig med andra, alla har olika förutsättningar. 

Även om jag är lite feg till en början så älskar jag att testa nya saker och se vad jag klarar av. Förut hade jag t.ex aldrig trott att jag kunde klara av handstående på kettlebells, nu kan jag stå flera sekunder utan problem. Mitt problem är dock att jag måste tro mer på mig själv, jag kan mer än jag tror. Som tur var har jag Ali som tror på mig och vet att jag klarar av saker, får en välbehövlig push och pepp från honom ♡ Ingenting är faktiskt omöjligt. Jag börjar klara av fler och fler chins &; dips också, målet är att klara av flera stycken utan problem (utan gummiband). Vill även lära mig muscleup, kanske dags att börja öva lite för det lär säkert ta tid.

Vad/vem gör er motiverad till att träna?