Det gäller verkligen att ta vara på den här bebistiden, spädbarnstiden försvann hur snabbt som helst och bebistiden håller också på att närma sig sitt slut. (För mig är de typ bebisar tills de är 1år eller tills de börjar gå och är mer ”självständiga” på något sätt).
Liam har vuxit så snabbt, om man tycker det går snabbt med första barnet så går det i raketfart med andra barnet. Han är inte längre en liten bebis som ligger still, nu tar han sig runt och ligger inte kvar där man lämnar honom, han börjar äta mer mat och vi försöker trappa ner på amningen (han ammar dock väldigt mycket fortfarande), han börjar babbla på mer och snart hör man väl ett försök till ”mamma” & ”pappa”.
Ni med barn förstår nog vad jag menar. Ni andra – njut av allt bebisgos, det varar inte för alltid. Ju äldre de blir desto mer sällsynt blir det att de vill ligga ner och mysa i famnen. Det känns lite extra i mammahjärtat nu när Liam börjar bli större då det här mest troligt är vår sista bebis. Är så lyckligt lottad med våra två små, dessutom en flicka och en pojke. Är inte alls sugen på att vara gravid igen. Men man ska aldrig säga aldrig, vi kanske hinner ändra oss om några år.
