Söndagar innebär början på en ny graviditetsvecka, nu välkomnar vi vecka 37.
Herregud så fort tiden har gått. Tänk att nu är vi inne i den veckan som lillan valde att komma till oss. Hon föddes i v36+5 efter en tidig vattenavgång. Om bebis skulle välja att komma lika tidigt som sin syster skulle det vara på torsdag. Det känns dock som att bebis trivs rätt bra där inne och har nog inga större planer på att komma inom de närmsta dagarna. Men man vet aldrig. Med lillan hade jag aldrig några känningar på att det skulle ske utan vattnet gick bara sådär. Det var bara min magkänsla som sa att hon skulle komma tidigt, men inte när.
Nu har jag börjat få en del förvärkar, men inte så kraftiga. Har läst att en del har det flera veckor innan det är dags så det är inga konstigheter. Det är mest obekvämt när bebis rör sig numera och försöker trycka sig nedåt. Annars liknar det mensvärk, så vi får helt enkelt se vart det här slutar. Men jag skulle bli väldigt förvånad om vi går över tiden. Känns som att det är vanligast med första barnet, men vi gör ju allt tvärtom så…
Jag har de senaste dagarna insett hur stor magen egentligen är. När jag var med mina systrar på stan och gick förbi en spegel tänkte jag ”shit, min mage ser ut att spricka”. Nu är jag kanske inte så stor, men med tanke på att min kropp i övrigt är så pass liten blir magen väldigt stor. 15kilo hade jag lyckats gå upp på senaste besöket hos mvc, 5kg kvar till samma vikt som med lillan… Så jag känner mig väldigt tung och orörlig emellanåt. Mina fötter och fingrar har börjat svälla upp på kvällarna och jag får fortfarande kramp i vaderna minst en gång per natt. Annars mår jag som tidigare.
